Jag får mycket information om vad vänner äter till middag, jag får shoppinginfo och allehanda film, bild och musiklänkar. Skickar jag upp en bild på dagens maträtt, då får jag massor av gilla och kommentarer. Publicerar en bild på mitt husdjur så blir det också positiva bifall. Om jag skriver om klimatet, att +4 graders uppvärmning kan vara möjligt om 50 år, då blir det tyst. Få vill kommunicera och de som svarar tycker jag ska åka till Kina, USA och Indien och gnälla.
Vad är det som är så provocerande med att prata/skriva om att vi är på väg in i en ohållbar värld? Före finansfiaskot 2007-2008 så stod klimat/miljön högt upp i våra medvetande, nu har det blivit något som vi helst inte ska prata om. Har vi så svårt att acceptera att vi inte kan leva som vi gör. Vi lever långt över våra resurser, vi vet det men varför vill vi inte inse att om vi inte gör något nu så lämnar vi över en planet till våra barn och alla andras barn som är obeboelig. Vad är det som gör att så få säger sin mening, tar ställning?
Varför är det så svårt att själv ta de första små stegen? Dom kan visa andra att jag försöker, istället för att stoppa huvudet i sanden och säga -det där får andra ta hand om.
![]() |
Hemma är inget vi kan ta för givet |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar